Födelsedags hund

I dag fyller vår Jack Russel 2 år. Lite kalas med kompisen Denison blev det.

Att klippa navelsträngen

Nu har det gått 1 och en halv månad sen sonen fick sitt körkort. Han syns i stort sett aldrig hemma. Visst tycker jag det är jätte kul att han har kompisar och är ute och "ränner". Det är bara så svårt att acceptera att han är vuxen och tar egna beslut. Jag tycker ju att han är mitt lilla barn fortfarande. Gläds verkligen med honom att han har kompisar och har roligt. Minns själv hur det var när jag var 18 år. Vi var ett gäng som åkte runt runt på alla parker och dansställen varenda helg. Många gånger kom jag hem kl.06.00 och bara duschade och åt frukost, sen bar det i väg till jobbet. På den tiden jobbade jag varannan helg. När jag såg på sonen i dag vid middagsbordet,( där han inte sitter så ofta )var han så trött så ögonen höll på falla igen , men ut skulle han i kväll i alla fall. =) =) Så väl jag kände igen mig =) Många gånger under senaste tiden har jag tänkt på min mor, nu vet jag hur hon kände det när jag gick igenom min frigörelse. Stackars mor =) Nu är det min tur att sitta där på helgkvällarna och oroa mig för mitt barn. Att allt ska gå bra när han är där ute i verkligheten. Att inte kunna somna hur trött jag än är, förrän jag hör att han sätter nyckeln i dörren. Föräldraskapet är minsann ingen dans å rosor =) Jag kan bara hoppas att min son visar mig samma respekt som jag visat och visar min mor, och att han träffar bra och ärliga människor på sin resa genom vuxenvärlden.